Det är snart den 19:e september. Med tjugotalet dagar kvar har jag ännu inte till 100% bestämt mig för om jag ska rösta eller inte. I grunden hyser jag nämligen inte särskilt stor tilltro till den svenska “parlamentariska demokratin” som så många andra gör. I synnerhet litar jag väldigt lite på de som, med viss stolthet i rösten, kallar sig för parlamentariker. Under tiden så gör jag som så många andra och håller mig underrättad om det dagspolitiska läget. I detta har jag till sist hamnat i debatten mellan F¡:s Gudrun Schyman och svennepsykopaternas (nej, det är faktiskt svårt att finna andra namn för det) debatt i SVT:s Agenda. Och här blir det lite lustigt. Eller lustigt och lustigt.
Du kan säga vad du vill om Schyman, du kan säga vad du vill om Åkesson, du kan faktiskt säga vad du vill om det faktum att en talesperson för Feministiskt Initiativ tar debatten mot ett rasistiskt (och låt mig tillägga ytterst ointelligent och småaktigt) parti, men det faktum att Schyman – sin uppenbara irritation till trots – faktiskt lägger Åkesson platt längs mattan går inte att komma ifrån. Är det fel att “ta debatten” i detta läge? I ett Sverige där Onkel Tom Sabuni (ja, jag vet att det är grovt, kanske – bara kanske – till och med över gränsen) till och med välkomnar Sverigedemokraternas röster i sin roll av blattealibi? Schyman är, och har nog alltid varit, en vass debattör. Jag tror även att hon själv insåg, under själva sändningen, att det kanske inte var den bästa idé hon haft att debattera mot en så småsint, rabiat, oinsatt och inte minst ointresserad person som Åkesson. Men med det sagt så tror jag hon gjorde det bästa av situationen… och jag kan nog nästan hålla med henne om att den kan vara en idé av småpartierna (de som inte sitter i riksdagen) att faktiskt bemöta den desinformation som svennepsykona sprider.
Ironiskt var även att debatten kommenterades av bland annat Bengt Westerberg, känd för att ha rest sig och gått iväg när Ny Demokrati var inbjudna till debatt i TV-sofforna. (Sabuni, Björklund – ni har en del att lära!)
En annan sak som är intressant är att kolla kommentarerna som fälls vad gäller debatten, och då tänker jag främst på de youtube-snuttar som ligger uppe. Hos miche96666 hålls tonen relativt saklig, även bland sd-anhängarna, medan det hos användaren sdriksdagen2010 (detta ack så slitna och trötta mantra) mest handlar om “Gudrun Schyman är en äckelhora som borde dö.“, “Hatar när horjävlen gudrun blånekar allting.” och “Butler i tunnelbanan? asså har dem kommit me det förslaget på allvar? skulle inte förvånna mig eftersom det är så pass idiotiskt att det skulle kunna kommit från vänstern” (notera (den nästintill obefintliga) svenskan).
Avslutningsvis har jag väldigt svårt att förstå att företrädare för Vänsterpartiet tar varje givet tillfälle i akt att misskreditera Gudrun Schyman. Samma parti (och ofta samma medlemmar) som höjde henne till skyarna på den tiden det begav sig, när hon satt som partiledare för vänstern, verkar nu ha svårt att finna nog med argument som talar emot Schyman som person och F¡ som parti. Det måste vara något sådant där politiskt spel som övergår mitt förstånd, eller så har jag bara missuppfattat hela grejen och borde lära mig att alkoholism och biografkissningar är det som gäller idag. I så fall kanske jag borde fortsätta med mitt hittillsvarande ställningstagande; att inte rösta, att inte delta i cirkusen. Å andra sidan har jag sagt att om jag nu röstar – för första gången på många val – så röstar jag rött, inte rödgrönt, men… kanske borde jag tänka om? Kanske är det så att jag borde rösta lila? Lila som i Feministiskt Initiativ, inte Piratpartiet som jag förvisso sympatiserar med.
Och du, om du nu ska rösta… se för helvete till att inte rösta på några jävla kånkelbär, okey?
sverigedemokraterna, valet, val 2010, politik, vänsterpartiet, feministiskt initiativ
This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.