Det är valår igen och om det vi sett hittills under hösten 2009 samt början på år 2010 är på något sätt stilbildande så kommer vi att få se mycket mer av Moderaternas direkta lögner, smutskastning av de rödgröna och personangrepp på dess företrädare (vi är trötta på att höra om Toblerone nu, era kulturmördare och licenssmitare!), Folkpartiets hatkampanjer mot… tja allt, Centerns urskuldrande, skyll-inte-på-mig:ande, jag-visste-inte, det-är-inte-utrett samt inavel är inte bra samt slutligen, för högerblockets del på högerflanken, Kristdemokraternas… Ja vad fan vill kådisarna egentligen? Det behövs egentligen inte sägas så mycket om högerhalvan av högerpolitiken eftersom de inte vill dig väl! De ljuger, de försämrar, de förstör och de har inget annat intresse än pengarna i egna fickor. Ett intresse de för övrigt verkar dela med många ledande socialdemokrater… och då tittar vi genast vänsterut på högerflanken för att finna:
Socialdemokraterna – med sitt självförhärligande, sina fortsatta lögner och inbilskhet. Tror någon ärligen att sossarna kommer att återställa allt de säger sig vilja återställa? Snarare blir det väl så att de, i vanlig ordning, urskuldrar sig med att budgetutrymmet tagit slut, pengarna gått upp i rök och all magisk rök försvunnit ur den förtrolla(n)de politiken. Däremellan kommer socialdemokrater enskilt och i grupp att engagera sig i att få folk att rösta – och då företrädelsevist på dem själva – eftersom det är den enda form av politiskt engagemang de verkar tro på och stå för… numera. De enda som tror på socialdemokratin är socialdemokraterna själva och de blir lika besvikna efter varje val.
Rösta vart fjärde år, det är Den Sanna Politiken[tm] och Den Enda Vägen[tm]. Ja, det sistnämnda är en gammal moderatslogan, men vem kan egentligen se någon skillnad dessa dagar? Över till det gröna i den rödgröna röran:
Miljöpartiet? Låt mig berätta lite om miljöpartiet: De kommer som sig bör att visa upp en fasad av samarbete, vänlighet, förståelse, miljökamp och idel leenden – dock hela tiden med ett vätt finger i luften för att känna vart vindarna blåser – fram till den minut då valresultatet annonseras. När den bistra timman väl är slagen kommer de att vända kappan, agera vindflöjel och attackera Vänsterpartiet med näbbar och klor för att försöka vinna sossarnas gunst. Om de inte redan innan valet lierat sig med högerfalangens högerfalang och gör gemensam sak med flock, förlåt; folk-, partiet, vill säga.
Vänsterpartiet då. Tja, de fäller ju inte längre upp paraplyet när det regnar i Moskva och de har rent generellt putsat upp den numera mer liberala fasaden. Vänsterpartiet är väl i realitetens Sverige mer att se som en socialdemokrati-från-fordom-light, vilket i sig kan vara en bra sak. Mindre bra är väl att vänstern, sin vana trogen, kommer att göra sitt yttersta för att få/förtjäna en ministerpost – i vild kamp med/mot miljömupparna – och antagligen misslyckas eftersom sossarna 1. kommer att spela ut bägge partierna mot varandra och 2. inte gillar vänsterpartiklar. Lustigt eftersom Vänsterpartiet ofta har bättre, miljövänligare och mer långt gående samt mer radikala förslag än Miljöpartiet i frågor som “ägs” av de senare. Låt oss hoppas att de lägger av med stövelslickeriet.
Som du ser är den svenska politiken i mycket präglad av lögner och traditioner – något jag inte tror kommer att förändras under 2010 trots att det vore så fräscht med politiker som faktiskt tog bladet för munnen och någon gång talade sanning. I övrigt kommer du att under 2010 få se mängder med uttalanden som “vi rödgröna kan klara det!” (som om de försöker övertyga och lura sig själva), “det är något vi gröna kan!” (se föregående parentes), “vi vill inte ha en tobleroneminister” (högerpacket, givetvis – de är trots allt fantasilösa puckon som inte har några vettiga argument. Alls!) och så vidare.
Resten då.
Sverigepsykopaterna (de går under annat namn) kan vi i prinicip bara hoppa över. De är gamla nazister, klär på sig brunskjortorna för att i hemlighet runka till National Geographics specialnummer om planetens ursprungsbefolkningar, företräds av historielösa idioter som är så långt inne i garderoben att de faktiskt på fullt allvar ser ishäxor och talande lejon (vilket bara är en dålig sak eftersom de själva är emot homosexualitet) och kommer bara få röster från den del av intelligensreserven som faktiskt tror på amsagor och helst av allt vill att vi ska föröka oss könlöst genom celldelning. Eller förlåt, Sverigepuckona kommer nog inte ens i närheten av en National Geographic, för att inte tala om kunskap om genetisk blandning, raslig och kulturell tillhörighet och så vidare. Så. Kan vi lämna idioterna därhän nu?
Piratpartiet. De står och viftar hejvilt och säger titta på oss, vi finns, vi är snälla och vi tror på integritet! och består av en vild blandning av människor, något som faktiskt talar till partiets fördel. Till dess nackdel talar att de inte har koll på frågor utanför den sfären, vilket de själva ser som en fördel, och därför inte har koll på att alla de gamla moderater och folkpartister som nu är medlemmar (tillsammans med vänsterpartister, anarkister, etc) faktiskt till stor del är skuld till att saker och ting ser ut som de gör idag. Jag är själv medlem i Piratpartiet, något jag inte sticker under stol med, däremot hyser jag inte något större förtroende till att de faktiskt kan, eller ens vill, förändra något. Bättre i så fall att rösta på Vänsterpartiet då de driver samma frågor men har bättre politik bakom. Men det är det ingen som vet eller förstår, knappt ens vänsterpartiklarna själva.
Jag själv? Jag röstar inte och uppmanar dig att göra detsamma. Alltså; att inte rösta på mig. Huruvida du vill engagera dig i själva omröstningsförfarandet är helt upp till dig; det kommer inte att påverka min vardag hur resultatet än blir eftersom alternativen är så likartade. Jag tror på en politik som är av mer praktisk natur, som består av mer än att lyfta på arslet någon gång då och då och som faktiskt förändrar för oss i vardagen. Det är lite av en reboot för mig eftersom jag tidigare varit partipolitiskt aktiv följt av en längre period inom den politiska – dock inte parti-dito) föreningsvärlden som jag sedermera hoppade av då jag insåg att den var fylld av samma mediakåta och rövslickande individer som inom partipolitiken.
Alltså kommer jag att engagera mig mer i det jag numera grävt ner fötterna i; aktivt deltagande, uppsökande och intagande av kunskap, integritet, social fördelning och så vidare. Dessutom hoppas jag kunna börja pyssla lite mer med musik. Trummor och sång. Gitarr. …dessutom gärna instrument som jag inte redan kan och/eller spelar. 2010 kommer att bli ett fantastiskt år för egen del – om inte annat så i sinnet.
Obligatoriska förklaringar:
Nej, jag har inget som helst emot bögar, faktum är att jag är av övertygelsen att alla är mer eller mindre bisexuella – och nu bjuder jag in alla, homo- som heterosexuella, att utbrista i ett gemensamt ramaskri – men seriöst: kolla in Kådisarnas och Sverigepsykopaternas företrädare. Förutom att de är direkt analretentiva vad gäller politik (den lilla del de låtsas veta något om) så är de vandrande reklampelare dels för varandra (jämför, jämför!) och dels för den böghatande faktion av mänskligheten som inte vågar erkänna för sig själva att allt de egentligen vill är att hålla hand med en annan vacker man. Ersättes gärna med “flathatande” respektive “kvinna” där det behövs.
Sverigedummokraterna är historielösa, verklighetsfrånvända puckon. Nog sagt om detta.
Det är inte ens lönt att gå på borgarna med de klassiska argumenten att deras företrädare ofta är skattesmitare, licensskolkare, svartjobbsavlönare och så vidare. De är helt enkelt för dumma, alternativt saknar tillräcklig verklighetsförankring, för att förstå. Som gäss under vatten, ungefär. Aggressiva, fast inte lika söta. Måste vara arbetslinjen.
Licensskolkare. Jag har inget emot licensskolkare per se; tycker personligen att licensen bör skattefinansieras och går inte på skitsnacket om att “det är viktigt med en licensfinansiering för att friställa från public service från politisk påverkan” då det faktiskt går att reglera politsk oberörbarhet även politiskt, det har väl Berlusconi om inte annat bevisat. Nå, slut på de dåliga skämten och tillbaks till ämnet: Licensskolkare. Politiker? Välavlönade människor? Helt seriöst, ni räknar kallt med att kunna hoppa över licensen och försöka er på en politisk karriär? Fattar väl vem som helst att det bara funkar om du är man (QED).
Kom nu för fan inte med det klassiska “röstar du inte har du ingen rätt att klaga”-dravlet. Jag engagerar mig på andra sätt, sätt som innefattar mer än att gå till en vallokal två gånger i decenniet. Jag tror inte att politik kan, behöver, bör reduceras till en valprocess – det är så mycket mer än så, något som även våra kära politiker bör bli varse. Och om du nu tvunget vill komma med det argumentet så förbjud gärna dig själv att uttala dig om flyktingproblematik (om du inte är flykting), kriminalitet (om du inte är kriminell), arbetslöshet (om du inte är arbetslös), vård (om du inte är läkare), politik (om du inte är politiker), etc, bla, osv. Du fattar säkert.
Jag skulle egentligen skriva lite kort och kärnfullt om det hela, istället blev det hela den här rubbade svadan. Nu har jag skrivit det och pallar inte radera, så håll till godo!
This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.