Edit: För att inte göra berättelsen en otjänst så lade jag länkinfo under inlägget. Det har gått ett tag nu och det kan vara värt att ändra det. Texten som följer är skriven av faidros – originalet hittar du på hans blogg.
Historien om hur jag kom över vapnet är lite intressant. Jag åkte pendeln till Solna, och där på tåget finns Christer Petterson. Han ser ut att ha en gruvlig avtändning eller möjligen en baksmälla som borde ge märkbara resultat hos seismologiska instutitionen. Han var i DESPERAT behov av en återställare.
Så.. jag tog en chansning. Han är ju trots allt den ende som blivit dömd för statsministermordet, även om han senare blev friad. Han blev uppriktigt glad över att någon kom och erbjöd honom pengar, även om det var för ett vapen han svurit på att ingen skulle komma över.
Han hade den undanstoppad hos nån mysko snubbe i Rissne, så det var lite trixande med tågen. Förmodligen var det bara trixigt för en skåning som jag, stockholmare har nog inga problem att ta sig mellan stationerna.
Tanken är ju då att jag skulle ta kål på statsministern på samma gata som Palme blev mördad på, bara för att se om de byter namn på gatan igen.
Bara därför.
Edit: Enligt inledningen så bör även den text som jag klippte bort från originalinlägget stå med nu. Läs vidare
“Hej FRA. Sluta förhelvete läsa det jag skriver. Vill jag er nåt så hör jag av mig till er direkt, okej? Jag vill ha kvar min banksekretess, jag vill ha kvar mitt grundlagsskyddade meddelandeskydd till tidningarna. Jag är inte intresserad av nåt jävla 1984-stasi-jävla samhälle, okej? Och till er som röstade igenom skiten: FAR ÅT HELVETE!“
All charlek till faidros – som skrev originalet!
fra, ipred, acta, politik, övervakning
This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.
“En ensam galning som av en ren slump springer på en helt obevakad statsminister, mitt i natten, mitt i staden, och dessutom råkar ha en revolver stor som en spädgris i fickan. Det är ju vad de flesta tycks tro och även flertalet av våra kära kolleger. En stillsam undran från en man i stadgad medelålder. Hur pass vanligt är sådant?”
Leif GW Persson i “Faller fritt som i en dröm”.
jag tror att om du skulle ge dig på att skriva en bok i ovanstående stil, så hade det kunnat bli ganska intressant (: