Min luktar oxo fisk!

(Följande är ett svar på en kommentar till Polis Polis Potatismord! Det har även skickats som mail till mottagaren.)

Hejsan Hanna.

Jag förstår inte riktigt kommentaren på min blogg (här) och mest beror det väl på att jag inte är särskilt insatt i det specifika fallet (Johan Liljeqvist). Dock är vi många som är uppvuxna i så kallade betongghetton (Rosengård, Kroksbäck, Alby, etc) där en “sund” skepsis till polisen föds. Sund i betydelsen att den inte är lika blåögd som samhället i övrigt. Jag återkommer till det.

Johan-fallet är inte det första där folk dör i polisens händer – ja, jag tänker givetvis på Osmo Vallo – och det är nog inte heller det sista, tyvärr.

Jag kan bara tala av egen erfarenhet, som en ungdom uppvuxen i betongen, som en människa delaktig i diverse demonstrationer och som en person som antingen direkt eller via proxy fått uppleva polisens… låt oss kalla det “närvaro”. Min mor – en äldre dam, sjukpensionär, med reumatiska besvär – har blivit prejad av polishästar, jag har sett folk bli påkörda(!) av polispiketer vid demonstrationer – och ja, jag har foton på det – och har personligen fått både hundar och glåpord på ytterst hotfulla vis skickade mot mig och mina kamrater. Ord som kommunistfitta, blattejävel, bög(!), svartskalle är inte – och har aldrig varit – främmande, åtminstone inte för malmöpolisen, och lär inte vara det i framtiden heller. De befäl jag försökt tala med vid tillfällen där jag själv inte varit direkt inblandad har – i princip varje gång – kommit med förklemande tillmälen, som då oftast handlat om min intelligens, härkomst(!), mitt utseende, etc.

Det är egentligen inte konstigt att polismakten uppför sig som den gör; polisen och poliserna styrs av och efter en fascistisk maktstruktur (kolla bara på deras vapen) som kräver och glorifierar kraft, mod och kroppslig styrka. Kroppslig styrka – inte alltid mental sådan, vilket alla som någonsin suttit i förhör och väntat på att någon medelst pekfingervals ska ta upp ens uppgifter antagligen kan vittna om. Jag raljerar lite, men jag hoppas min intention framgår. Vad gäller den fascistiska maktstrukturen så följer det på ett tämligen naturligt vis att order ges uppifrån och ner. Maktgången kräver dessutom lydnad och därför blir det rena löjan när befälen och deras muntra gäng hävdar att saker skett “utan deras vetskap”. Givetvis vet de om vad som händer, det har – om inte annat – informationen från polisens interna utbildningsmaterial visat å det klaraste. Att med den bakgrunden låta polisen utreda sig själv kommer ofrånkomligen att leda till maktmissbruk, (än fler) censurerade rapporter och – i slutänden – att fler människor får sätta livet till då polisen inte kommer att fälla sig själv. Det är som det sagts så många gånger förr: Makt korrumperar – absolut makt korrumperar absolut!

Vad menar jag då med en “sund” skepsis?

För den som bor i ett socialklass 3 & 4-område är det intelligent att inte lita på polisen. Att inte lita på polisen kan till och med vara direkt nödvändigt. Det kommer sig av att sannolikheten för att bli stannad, muddrad, indragen i polisbilen, få stryk i piketen, bli trakasserad och/eller ignorerad är så mycket högre för en person som bor i exempelvis Kroksbäck än för någon annan, även om den andre/-a bara bor i (det något mer välbärgade) kvarteret bredvid. Det är även “sunt” då många av oss i sådana områden tidigt – via bla dagis – får lära oss att “polisen är vår vän” samtidigt som vi på nyheterna tydligt kan se hur polisen bankar skiten ur någon husockupant eller vem som helst som misshagat dem. Vid sådana tillfällen är det sunt att veta hur ens “vänner” kan uppföra sig när de inte är ute på propagandauppdrag.

Däremot är det inte på något vis sunt för ett samhälle att ha en poliskår som inte respekteras – för att de helt enkelt inte gjort sig förtjänta av den respekten – inte lyssnas på eller ens släpps in i det egna området. Det är inte sunt att privata gäng och/eller vigilantegrupper tar över den roll som polisen borde ha – det är trots allt därför vi har en polis – och det är givetvis inte sunt att polisen anser sig stå så mycket över lagen att de i sann Berlusconi-anda kan tro sig göra vad som helst. Något de förvånansvärt ofta lyckas med – om inte annat så för att folk är så resignerade att de inte ens orkar anmäla polisen. För att polisen utreder sig själv. Och så är vi tillbaka vid ruta ett.

Sedan, som en parentes, har det ju ganska klart visat sig att vi i Sverige inte har den stabilaste poliskåren i världen, inte när hobbyn “pryla din fru” är så stark som den uppenbarligen är.

Vänligen

/Alfonso

(Som en kommentar till eventuella kommentatorer: Ja, jag vet var “fasces” kommer ifrån och hur det ursprungligen användes – det gör inte kopplingen till Mussolinis fascister mindre viktig.)

This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.