Gå inte naken – köp kläder!

DSC_0916 tattoo-tack tattoo-nuttisar tattoo-klydd2 tattoo-klydd tattoo-bucklan5 tattoo-bucklan4 tattoo-bucklan2 tatto-frid 

That’s so clearly a scam!

…eller vem förvirrar förvirrarna?

screenshot-skulle-du-kunna-tanka-dig-att-rosta-pa-piratpartiet-i-eu-parlamentsvalet-i-juni-mozilla-firefox

Igår – eller snarare i förrgår – var det manifestationer lite runtom i landet med anledning av den nyss fällda domen mot Piratebay. Vi var ett litet gäng i Malmö och ett något större i Lund. Knappnytt lallade omkring och intervjuade folk, fä och poliser men roligast av allt var nog scientologerna som satt och utförde “gratis personlighetstest” på de förbipasserande. Polaren Faidros och jag blev givetvis tvungna – helt av egen förskyllan – att testa testet och scientologerna bakom.

Först lite kort om scientologi. Det är en sekt – vissa vill gärna kalla det religion – som grundades av L. Ron Hubbard. En ganska kass scifi-författare som lär ha sagt att “bästa sättet att skaffa sig en miljon (dollar, min anmärkning) är att starta en religion“. Sagt och gjort så skapade han berättelsen om rymdkejsaren Xenu som för 75 miljoner år sedan (du hade helt rätt, faidros) kallade till skattskrivning – en berättelse som alla  jesusälskare borde känna igen -  då människorna blivit för många. En gammal hederlig flock- och boskapsräkning, med andra ord. Dessa förlamade han – upplyst som han var – med en skön blandning av alkohol och glykol (som väl är en alkohol?) för att sedan skicka dem i DC8:or till vår kära gamla hemplanet Teegeeack. Ja, du läste rätt! Undrar om den ser lika vänlig ut som den låter. Nå. Väl på Teegeejorden slänger Xenu in människorna i vulkaner, vätebombar dem och ser till att fånga in alla själar i någon sorts själafångare. Själarna klumpar ihop sig till Thetaner som fäster sig vid de som överlevt glykolalkoholvulkanvätebomberierna och därigenom får oss att handla lika irrationellt som hela den här löjliga storyn.

Det om det.

Scientologerna vill gärna mäta thetaner med en 40000-kronorsmanick de kallar e-meter. Enkelt uttryck en ohm-meter med en ditpillad klocka i ett fullständigt horribelt hemmapulat plastskal. E-metern är kopplad till två plåtburkar som du ska hålla i vardera handen för att därigenom, guidad av frågor, få dina värden avlästa. Frågorna är av typen “tänk på någon person eller något skeende i ditt liv” – alltså fruktansvärt allmänna.

Det sista Faidros sade innan han satte sig var “undrar hur lång tid det tar innan han frågar efter mitt namn?” – svaret blev “ungefär två sekunder”. Själv tyckte jag att jag kunde heta Peter vid tillfället – ett namn så gott som något. Nå, med en burk i varje näve börjar frågorna. “Tänk på en person eller…” ja, du fattar. Jag försöker tömma skallen, tänka “lalalalalala”, etc. När snubben framför mig glatt pekar på nålen och utbrister i ett “där! där tänkte du på något, vad tänkte du på?” Svarar jag helt sanningsenligt att jag faktiskt tänkte på honom och att han ju faktiskt var en person och situation i mitt liv just nu. När jag väl tänkte på saker som var viktiga för mig (min familj, mina barn) så reagerade nålen över huvud taget inte. Sedan kom Faidros – som mest satt och pillade, gluttade och meckade med sin apparat – fram till att resultaten blir mycket roligare om en klämmer på burkarna, så snart spelade nålen jazz på den extremdyra klock-ohmmetern.

Några tankar:

  1. Det är väl klart att en tanke kan manifestera sig i ofrivilliga, och omedvetna, rörelser i händerna så att dessa klämmer om burkarna och därigenom minskar motståndet mellan hud och plåt.
  2. Vad är det för jäkla klåpare som skickar ut folk som faktiskt glädjer sig åt att folk är stressade?
  3. Vilka är de stackars satar som egentligen går på det här? En “religion” där du inte får reda på vad du egentligen tror på förrän i efterhand, när du tömt plånkan och då det redan är försent.

Ah, ja. Jag fattar inte. Vi försökte kolla om vi tillsammans var kompatibla med den där manicken, men när vi stod där och höll varandra i hand samtidigt som vi delade upp burkarna mellan oss så sade maskinen inte ett skit.

Fast nu var det ju även , Piratebay, och demonstrationer det här skulle handla om. Demon var kul. Dagen var kul, jag blev nästan trött i armen av allt folkpåhälsande och så träffade vi ett skönt gäng på Arimans. Mycket prat, mycket politik, många garv och nästan, men bara nästan, en lust att både (åter)aktivera sig politiskt och kanske till och med gå och rösta så småningom… men nej.

Nu tröttnade jag på att skriva, låt mig avsluta med ett par nyttiga länkar!. God natt!

Bloggar: , , , ,

This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.

Related posts

Comments are closed.

Additional comments powered by BackType