Jag är blatte och flykting sedan 1977 då jag först landade i Sverige och sattes i flyktingförläggning i Moheda. Flykting, alltså, blatte om du envisas, men då får jag kalla dig vitlök i genmäle. Skillnaden? Jag flögs in enligt någon sorts FN-agenda och var ganska långt ifrån att vandra över en hel kontinent och den ocean som skiljer Europa från Chile. Vitlök har jag gärna i maten, mycket. Nu har vi etablerat det.
Svenska lärde jag mig – som fyraåringar ju gör – väldigt snabbt och fick snart finna mig i att agera tolk åt båda mina föräldrar. Min svenska är inte bara flytande och felfri den är dessutom synnerligen malmöitisk och dessutom lekfull i det att jag gillar att bilda nya ord, haranger och nödrim. En gång i tiden kallades jag till och med poet, det gick så långt att jag kom med i en radioutsändning från Café Cosmopolitan. Utsändningen i fråga skedde i radions P1, ni vet den där kanalen med debatter, babbel och… poesiutsändningar, uppenbarligen. De lokala tidningarna älskade mig: En svartskalle som orimmar, på svenska dessutom! Wow!
En fördel – och nackdel – med att växa upp som utlandsfödd här i Sverige är att du 1. måste lära dig språket bättre än alla andra för att ens kunna räkna med att räknas med, 2. med lite skicklighet kan bli riktigt bra på det du gör. Ja, alltså svenskan då. En av nackdelarna är att jag retar mig något oerhört på särstavningar, felskrivningar och folk som inte kan skilja på “de” och “dem”.
Jag hade den stora fördelen att hamna i ett Sverige dit den obarmhärtiga segregationen inte nått, eller såhär: I det Sverige jag växte upp grundlades det som blivit verklighet idag med hopklumpning av “likasinnade” (läs: den oerhört homogena gruppen invandrare som är sig lik vare sig folk är kvinnor, män och/eller barn, från Somalia, Afghanistan, Vietnam, Argentina, Chile och/eller Peru), utflyttningar av svenskar (för de fick bättre ekonomiska villkor när det kom nytt blod som kunde göra skitjobben) och förslumningen av landets då nybyggda miljonprogram, eftersom ingen egentligen bryr sig om blattarna invaderas av blattar. Ja, det kommer en helt egen text om det där så småningom, i samarbete med Faidros den Svenske.
Nå. För att återkomma till ämnet: I dagarna har Dagens Nyheter på sina kultursidor dragit igång en artikelserie som går under namnet I väntan på Sverige. Den är briljant. Punkt.
Första delen hittar du här, fortsättningen finns här. Nå, vad väntar du på? Klicka genast vidare och läs! Det var ändå det enda jag skulle säga från början, innan jag började filibustra.
Bloggare om: Sverige, Dagens Nyheter
This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.
Recent Comments