Jag äger en dator, en laptop, en HP Pavilion tx2010oe, en tablet-pc och jag nämner den med namn och allt för att det är bara skit med den, åtminstone som det känns nu.
Sedan första dagen jag fick den har det varit problem av varierande slag med den burken. För det första kom den installerad med Vista Home (och ryser du inte nu så undrar jag seriöst om det inte är något allvarligt fel på dig), något som jag tänkte låta den fortsätta vara installerad med, men… eftersom Microsoft är Microsoft, Windows är Windows och skit alltid händer när du inte gör saker efter eget huvud så bestämde sig Vista helt sonika – när jag var på andra sidan jorden, mer eller mindre – att krascha för att aldrig mer få luft under vingarna igen. Jag hade under en relativt kort tid ganska snabbt fått stora agg mot Vista och då den bestämde sig för att krascha så letade jag snabbt upp en XP-installation att trycka in i datorn; jag menar, hur svårt kan det egentligen vara att byta ut en seg kolakoloss mot något lite nimmare, slankare och snabbare?
Att installera XP i en Vistabestyckad laptop är ett mindre helvete, låt mig konstatera det på en gång.
Nå. Datorn var stendöd, Vista vägrade envist att ens blinka och jag hade allt jag kunde tänkas behöva hemma i Sverige (läs: backupdiskar och reservdator) så jag letade som sagt upp en XP-variant, tryckte in den och konstaterade snabbt att den där räddningspartitionen som jag inte kunnat komma åt då datorn stendött faktiskt nu bytt partitionsbeteckning (E hade blivit C), inte gick att återbeteckna (för C var nu en systempartition, minsann) och att jag var i absurt behov av drivrutiner till den jävla (jag tillåter mig en svordom, det kommer säkert fler) burken.
Ett par timmars slit gav dock lön för mödan och datorn bootade så småningom upp med XP och fullt fungerande hårdvara. Detta höll i sig ett par månader och det mesta, om inte allt, var fridens liljor på blomsterängen.
Så, någon månad efter hemkomst, började även hårdvaran kärva: Skärmen flimrade, datorn gick aldrig ur vänteläge – alternativt startade inte om förrän efter ett 20-tal försök – och så vidare. Detta skedde redan på POST/BIOS-nivå och hade alltså inget med operativsystemet i sig att göra: Allt gick slött, allt gick fel och så fort jag fick möjlighet så lämnades burken in på service. Då hade jag även hunnit installera Ubuntu (en omedelbar favorit) bara för att se om det kunde hjälpa. Nix. Datorn fortfarande fukkad, service beställd och sedan fick jag givetvis ett mindre helvete med posten som vägrade leverera emballage hem till mig trots att de envist hävdade att de minsann varit hemma hos mig vid exakt den och den tidpunkten då jag väntat på dem och inte alls fått någon påringning av Posten Logistik. Nåja, mina problem med posten har jag berättat om förr.
I digress.
Datorn är tillbaka, mammabordet är utbytt, skärmen likaså, biosen är flashad till senaste version och modermodemet har säkert fått sig en duvning även det. Jag har i omgångar försökt trycka in Ubuntu, XP och även Vista (shit!) i skiten utan att lyckas undvika en hel uppsjö av problem, problem som på något sätt känns skapade av HP och som, på något annat sätt, garanterat vore skitenkla att undvika… för HP.
Med de drivrutiner som finns på HP:s hemsida, de drivrutiner som är avsedda för just den här burken, så har jag under XP fullständigt misslyckats med att få igång grafikkortet till 100%. Under Ubuntu, XP och Vista har jag rönt exakt noll framgång med att få igång blåtanden (datorn hävdar att någon sådan krets inte ens finns) och nu var det nån snubbe på HP-supporten som fetdissade mig för att jag inte lyckats bränna ner de där backup-DVD:erna jag faktiskt skulle bränt ner det första jag gjorde minsann och dar för det stod det minsann och dar så fort jag satte igång datorn minsann och dar.
Alltså, jag är inte någon idiot när det gäller datorer – och visst, jag borde ju ha lärt mig efter förra gången jag lät en dator konfigurera sig själv och blev av med en oräknelig mängd gigabåtar data, men det var en Dell och det var nästan ett decennium sedan. Problemet den gången var att jag sket i att partitionera upp hårddisken (big nono, HUGE nono) och lät all data samsas med Windows om utrymmet. När Windows sedermera (givetvis) kraschade så försvann rubb och stubb. Stackars arme jag som trodde att någon framgång faktiskt nåtts på den fronten.
Nå, återigen virrar jag.
Efter en hel natts – faktiskt en hel veckas – försök att få igång skiten ringde jag idag HP-supporten, blev fetdissad av snubben i andra änden (backa lite om du missat det) och dirigerad till en site som heter best2serve (notera namnet) dått kåmm där jag skulle kunna slanta upp trehundranånting (-59?) spänn för att få två-tre dvd:er utbrända och hemskickade. Nu undrar vän av ordning givetvis om jag inte fått en original-DVD med datorn och svaret på den frågan är givetvis ett rungande NEJ – HP gör inte sådant ity de gärna tar betalt två gånger för något som inte är värt pengarna jag lägger på en rulle dasspapper. Tillbaks till ordningen: Jag knallar in på bästattserva-siten för att se huruvida jag kan beställa de där skivorna och möts av ett ganska enkelt och egentligen ganska självklart faktum (here comes the boom, ready or not): Sökmotorn de har på den där servicesiten hittar inte min datormodell. Givetvis.
Utan datormodell inga skivor och utan skivor sitter jag i skiten eftersom HP-folket har “en mängd program för att felsöka datorn” insprängda i sin alldeles egna variant på en Vista-installation.
What.
The.
Fuck.
Det var nog allt jag ville säga. Jag kanske borde börja jobba på dagis igen. Ett är säkert: jag kommer inte att betala några pengar för något som borde ingått i datorleveransen från början (dvs originalskivor); brorsan har lovat att bränna ut räddningsplattorna från sin dator (samma modell, yay) och slänga över till mig. Sedan ska jag (suck) installera skiten igen och – om inte blåtanden dykt upp på något magiskt vis – kontakta supporten återigen för att bringa reda i det kaos som mina bits och bytes utgör för tillfället. Låt mig ta tillfället i akt och citera mig själv:
What.
The.
Fuck!
Andra om HP, support, Windows, Microsoft, Ubuntu
This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.