Bad Anarchy Wear

DSC_2203 DSC_2275 DSC_2266 DSC_2262 DSC_2248 DSC_2245 DSC_2239 DSC_2234 DSC_2207 

Såna därna bloggprylar

Twingly Blog Search link:http://www.allende.se/blog/ sort:published
Twingly Blog Search blog:http://www.allende.se/blog/ sort:inlinks ShowBlog=no

Wikileaks mirrors!

Varför denna förbannade envishet?Varför denna förbannade envishet?


Jag kan inte förstå, jag kan helt ärligt inte förstå denna ovilja till förändring, denna självvalda blindhet, denna totala fastlåsning till ett tänkande som hörde industrialismens tidevarv till. Om det nu finns alternativa lösningar, varför då satsa på centraliserade varianter som inte gör annat än låser fast oss, gör oss beroende och skadar miljön?

Visst är jag medveten om att det kan vara (väldigt) bra med samlad produktion, men min tanke är att när det gäller energiproduktion så är småskaligheten bäst. Istället för att bygga nya kärnkraftverk så borde vi istället utrusta alla fasader, tak, vägar, lyktstolpar, fordon och så vidare med möjligheten att själv producera el – ur sol, vind, vatten, rötgas från komposter, vad vet jag – och sälja överskottet, om det blir något, till det centrala nät som ändå redan finns.

Varför fler kärnkraftverk? Förutom, givetvis, möjligheten att bygga fler, större, bombigare kärnvapen – något som även Sverige ville i början. Det handlar ju inte ens om att sänka elpriset då detta sätts av det som är dyrast att producera, dvs energi ur fossila bränslen. Tror någon ärligen att denna produktion kommer att ta slut om det även fortsättningsvis blir tillåtet att driva koleldade kraftverk? Jag är djupt skeptisk.

Däremot tror jag helt klart att folk i gemen tror kärnkraften är en ren energikälla, vilket inte är så konstigt givet den lobbyism som bedrivs. Så är alltså inte fallet! Ett ton(!) uranmalm ger lite drygt 200g uran och i processen bildas runt tre ton(!) avfall vars ingående komponenter bland annat är svavelsyra. Då inte räknat koldioxiden och de miljoner(!) liter vatten som går åt. Per dygn!
Koldioxid ja, till dessa 200g uran som det krävdes ett ton uranmalm att producera och som resulterade i tre ton giftigt slagg kan läggas ett halvt ton radioaktivt gruvavfall samt närmare 800 kg koldioxid rätt ut i luften. Det handlar om 4800 ton koldioxid för att täcka Sveriges behov. Till detta kommer transporter, slutförvaring och andra problem (pdf). De förra problemen (koldioxid, syra, tungmetaller) blir ju NAP – någon annans problem – som vi gladeligen skiter i, men att kräva att andra tar emot vår utbrända, radioaktiva skit kan bli lite svårare…

Visst. Kärnkraft är kanske inte lika illa som kol (pdf) – i synnerhet brunkol – men fossila bränslen är inte alternativen! Inte heller är jag helt övertygad om att centraliserad “miljövänlig” produktion är det (tänk: gigantiska dammar i floder som behöver vara fria för djuren som bor där) utan jag gillar, som sagt, småskaligheten.

Edit: Grejor är visst på gång ändå!


, , ,

This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.

  • Johan Simu

    Grejen är den att man inte heller får materialen till tex solpaneler gratis. Vanliga halvledarmaterial är tex kadmium, gallium, indium etc. Vissa av dom är fruktansvärt sällsynta och bryts i koncentrationer långt lägre än uran. De är dessutom giftiga och hamnar ofta på tippar i Indien eller Afrika dit vi redan skickar stora mängder elektroniska avfall. Det avfallsproblemet ignorerar dock både politiker och miljöföreningar.

    I slutändan så krävs det fler antal brutna ton malm och större miljöpåverkan för att producera en kWh med solpaneler eller vindkraft än det gör med kärnkraft. Miljömässigt är det inte så stor skillnad mellan att bryta uran, koppar eller någon annan metall. Det viktiga är att minimera totala mängden som måste brytas.

    Centraliserade stora kraftverk är oftast effektivare än små och distribuerade kraftverk, därför är det miljömässigt fördelaktigt eftersom mindre landyta måste upptas av energiproduktionen.

  • morpheo

    Nu tänker jag iofs främst solvärme när jag tänker solpaneler, men jag förstår din poäng. Ändå måste vi på något sätt ställa ändliga mot oändliga (i princip) resurser mot varandra.

  • Johan Simu

    Fast förnyelsebar energi är inte oändlig, det har en tidsgräns på cirka 5 miljarder år. Hårklyveri givetvis :) Praktiskt sett är 5 miljarder år oändligt ur ett mänskligt perspektiv, men på samma sätt är uran och torium oändliga resurser ur mänskligt perspektiv!

    Läs gärna de här tre blogginläggen jag skrivit om det.

    http://gronarealisten.blogg.se/2008/april/varfor-karnkraft-ar-en-i-princip-oandligt-hallbar-.html

    http://gronarealisten.blogg.se/2008/february/havsvatten-satter-ovre-gransen-pa-uranpriser.html

    http://gronarealisten.blogg.se/2007/december/en-gang-for-alla-hur-mycket-uran-finns-det.html

  • Christoffer

    Vill även adera att även om vi sätter solceller på varje husvägg i hela sverige så komemr det inte och räcka. energin från solen är för liten vid våra bredgrader.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Image:EU-Glob_opta_presentation.png

    Sen så är solenergi inte garanterad så vi måste bygga någon sorts förvaring för energin som kan hantera nätter,vintrar,molniga dagar osv.
    Det är INTE trivialt

    /C

  • morpheo

    Johan: Som någon kommenterade i din blogg… Hur mycket land och hav är du beredd att gräva upp, alt bränna av? Jag tror fortfarande att när det gäller den sortens energiproduktion så är småskaligheten lika viktig som den stora centrala produktionen…

    Christoffer: Som jag sade till Johan så tänker jag främst “solvärme” – som jag har egen erfarenhet av och som fungerar ypperligt även i december, minusgrader och snö… åtminstone i Skåne.

    Någon har sagt att 6% av Saharaöknens yta räcker för att producera el så det räcker till världens energikonsumtion. Tyvärr minns jag inte var jag fått det från och förvisso talar det emot mina egna tankar om decentraliserad elproduktion, men… (:

  • Johan Simu

    Eftersom man kan producera all energi världen behöver med kärnkraft och ändå gräva upp betydligt mindre land per år än man redan idag gör för kolkraft så ser jag inte riktigt ett problem ur den synvinkeln. Som sagt, vind och solkraft kräver mer gruvbrytning än kärnkraft. Vi kommer aldrig ifrån behovet av att bryta mineraler.

    6% av Saharas yta är inte trivialt att täcka med solpaneler, det är ett större ingrepp på naturen än den uranbrytning som skulle krävas för att producera samma energimängd.

    Men det viktigaste är att det ena utesluter inte det andra, alla energikällor behövs. Men ur miljösynpunkt så finns det inget belägg för att förnyelsebar energi skulle vara bättre än kärnkraft.