Jag är inte den som skriker “rasism! rasist!” i onödan – faktum är att jag inte gör det särskilt ofta alls (om någonsin) eftersom jag tror och tycker att en rasist är en sådan som faktiskt tror att en person är mer, eller mindre, värd enbart på grund av raslig härkomst. Bara tron på raser hos människan ter sig hos mig som en fullständigt allomfattande idioti. Nå.
I det här fallet kan jag dock riktigt föreställa mig telefonsamtalet till polisen:
Chauffören: Ja, tjena, det är Hasse på 130:an i Arlöv. Har en neger som bråkar här på bussen!
Polisen: Afan! Vad gör han då?
Chauffören: Jadu, han vill inte sätta sig ner o ta pu si bältet fast ja sagt ti han flera gånger!
Polisen: Åkejdu! Vi kommer på momangen, skickar en buss!
Mängden jubelidioter på den här planeten upphör aldrig att förvåna mig. Det är lite synd, för i just det fallet slipper jag gärna förvåningen… Nåja, vi kan väl komma överens om att allt är som vanligt, precis som förr? Skönt att jag snart börjar cykla till Lund igen.
(“Hasse” är givetvis ett fingerat namn, det skulle lika gärna kunnat vara Hassan eller Umberto. Fotot är taget av Sandra Henningsson)
This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.
Recent Comments