När de ändå försvinner efter så få månader – det är samtidigt kul att ha fått lära känna dem. Märkligt. Årets kull med utbytesstudenter lyckades komma in i klassen på ett sätt som förra årets inte ens kom nära känns det som… Antingen var det vi, eller så var det de, eller så är jag bara dum, jag har inte riktigt koll.
Tyvärr så är sista veckan även en vecka då jag inte kan vara “kvällsmässigt tillgänglig” så jag missar alla avsked. Å andra sidan har jag fått höra att biljetterna ner till mellersta Europa är relativt billiga.
Ytterligare, i ren Fuglesangsk anda, vad gäller studier i Chile: “Jag är deras huvudkandidat”.
Fast skämt åsido så verkar det som att det ska kunna gå. Chile. Det är ganska stort, åtminstone för en svennig blatte som jag. Lyckas jag fixa barnomsorg under ett par månader så är det jag som hämtar barnen senare halvan av vistelsen.
Valpo, here I come! (maybe)
This content is published under the Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported license.
Recent Comments