Min luktar oxo fisk!

Det hela började, för min del, med att en kompis ställde frågan på Facebook:
“Kan någon översätta det här åt mig, jag tror det är något fint.”

Jag råkar vara spansktalande:

“En enkel idé för lite mer värdighet:
‘Vi går in på ett litet café, beställer och sätter oss vid ett bord. Snart kommer det in två personer:
- Fem kaffe. Två till oss och tre “på vänt”.

De betalar för fem kaffe, dricker upp sina två och går. Jag frågar:
- Vad är “kaffe på vänt”?

De säger:
- Vänta så får du se.

Snart kommer andra människor. Två tjejer beställer två kaffe – betalar som vanligt. Efter ett tag kommer tre advokater och beställer sju kaffe:
- Tre till oss och fyra “på vänt”.

De betalar för sju, dricker sina tre och går. Efteråt beställer en ung man två kaffe, dricker bara en, men betalar för två. Vi sitter, pratar och ser genom den öppna dörren det av solen upplysta torget framför kaféet. I dörren dyker det plötsligt upp en man, fattigt klädd, som med låg röst frågar:
- Har ni någon “kaffe på vänt”?’

Den här sortens välgörenhet dök först upp i Neapel. Folket betalar i förskott kaffet för någon som inte har möjlighet att ge sig själv lyxen det innebär med en kopp varmt kaffe. Där i lokalerna lämnade de på detta sätt inte bara kaffe utan även mat. Denna tradition har nu lämnat Italien och brett ut sig till många städer över hela världen.’“

Där har ni den. Den hattiga översättning jag gjorde. Ungefär samtidigt har facebook exploderat med samma bild och texter på både spanska och engelska. Och svenska, dock inte min, vilket vare sig gör till eller från. En annan polare ser min delning, min översättning, och bestämmer sig sonika för att starta gruppen Pausat Kaffe på fejan. Helt plötsligt är vi ett litet gäng polare – vissa av oss har aldrig ens träffats – som sitter och administrerar en grupp vars enda syfte är att, faktiskt, försöka hjälpa folk. Om det så bara är med en ynka kopp kaffe denna kalla och långa vinter som äntligen börjar gå mot vår.

Vi har inte, någon av oss, något med eventuell kaffeindustri att göra, vi tjänar inte en spänn på detta och vi gör det för att vi känner att det börjar bli rätt jävla illa i Sverige nu. Det handlar inte, som folk inom vänstern gärna verkar vilja tro, om att legitimera och befästa orättvisor, det handlar inte om att köpa sig fritt samvete – det är alltså inte något avlatsbrev i kaffeform – det handlar inte om att öka omsättningen hos de olika, enskilda, fiken, och det handlar verkligen inte – låt mig emfasera detta: verkligen inte - om ett sätt för oss att tjäna pengar. Som sagt.

Vi har kontaktat Arimans i Lund som verkade tycka att det är en bra idé. Arimans är väl nästan att räkna som ett studentkafé, där folk kan sitta och plugga i timmar över en kopp kaffe, eller hoppa in för en snabbare fika. Men faktum är att det verkar som att åtminstone ett par fik  (antagligen majoriteten) som anammat paus-tänkandet själva kommit fram till samma sak; de vill hjälpa till. Många fik har dessutom använt samma, eller liknande, system under längre tid; att pausa en kaffe, att lägga en tjuga extra för en “kaffe på vänt”. Några fik är kända för att bjuda hemlösa på kaffet. Andra, hela kedjor, har gjort det till sin affärsidé att köra rättvisemärkt kaffe och hjälpa folk i tredje världen. Det här är vad som funkar för oss; att kolla med de fik vi brukar hänga på om vi inte kan få betala en kaffe, té, kanske en macka, i förskott till den person som är törstig/hungrig men inte råkar ha pengar på sig vid tillfället. Eller någonsin.

Och tro mig, vi fattar att folk är förbannade (vi är själva arga), vi fattar att folk kan tycka att det är fel, att vi borde “donera pengar till något som är på riktigt” istället, vi fattar till och med att vissa, några, kanske ett flertal eller till och med alla, kommer att använda hela grejen som marknadsföring. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att veta hur det känns att inte ha pengar till ens en kopp kaffe, det handlar om att en slät svart, en cappuccino, en latte eller husets termosvarma jox är en lyx, det handlar om att kunna sitta ute och kanske få lite solsken i ansiktet utan att behöva tänka på att plånboken är tom.

Här är grejen:

Vi har valt att organisera oss i den här lilla konstellationen för att varenda litet bidrag är viktigt, för att varenda liten bäck kan, som det heter, bli en flod, för att det någonstans står någon – kanske en hemlös, kanske en papperslös, kanske en direktör, kanske du själv – som skulle vilja ha en kopp kaffe, en ynka kopp kaffe, men just då inte har möjlighet till det. Vi bor i ett land som känns allt kallare, vi bor i ett Sverige där polisen jagar papperslösa, där företagen utnyttjar fas-3:or (fast det heter inte längre så), där försäkringskassan nekar sjukskrivningar, där folk tar livet av sig för att de inte orkar mer, och visst är det futtigt, visst kan det verka som absolut ingenting, men all solidaritet är lika viktig.

Vi vill ha ett samhälle som bryr sig om, vi vill ha ett samhälle där svag inte ställs emot svag, där fattig inte ställs emot utslagen, där pensionärer inte ställs emot kvinnor i burka, där sjuka inte ställs emot flyktingar och där inte folk tvingas till förnedring för att med nöd och näppe (och ibland inte ens det) klara sitt uppehälle. Och vi är verkligen inte ensamma: Folk engagerar sig i Amnesty, Svenska Freds, Röda Korset, Rädda Barnen, skänker kläder till Emmaus, handlar kaffe(!) på Barista. Andra kör hela spelet i de politiska partierna. Och det är bra! Detta är bara – för oss – ett annat sätt. Ett – för oss – mer direkt sätt. Ett något som många kan ta tag i här och nu.

Personlig reflektion: En lustig detalj är folk som säger “Den som satt igång detta borde inse att det är viktigare att organisera sig inom- eller utomparlamentariskt (…)” utan att förstå att även detta är en sorts organisering. Spontan, javisst, men dock, som jag redan skrivit: För oss är all solidaritet lika viktig.

Och sanningen att säga: Blir du förbannad av att någon väljer att köpa en kaffe åt någon annan? Lackar du ur på att någon är “en del av ett problem snarare än en lösning“? Är du skitarg för att en så enkel handling som att köpa en kaffe åt någon du kanske aldrig någonsin ens kommer veta vem det är blir en grej?
Bra! Det börjar där. Bli en del av lösningen!

(…och om du går förbi nåt ställe så ta dig en funderare på om du inte ska ta och pausa en kaffe åt någon annan ändå. Bara för att, liksom.)

pausat kaffe,suspended coffee, kaffe, mat, solidaritet, reva, polisen, intressant?

suspended coffees, espressobaren pavement, suspended coffee gotland, urban artroom, suspended coffee eskilstuna

exp, 9gag, the raw story